Nu är lilla jag glad igen. Beror troligen på mina duktiga konfirmander som är såna sköna människor! Det säger jag er, finns inget mer uppmuntrande än när ett rum av hormonfyllda fjortonåringar faktiskt lyssnar på en! Nej men allvarligt, ibland undrar folk varför jag jobbar med konfirmander när jag inte får betalt och då skakar jag bara på huvudet. Vem behöver pengar när man istället får se att det man säger faktiskt påverkar (åtminstone några) människor positivt? Stora Höga konfirmander, om någon av er läser min blogg vilket är rätt så osannolikt, ni är alla AWESOME glöm aldrig det!


För övrigt ska jag ha konfirmandmöte med nästa grupp på lördag, sommarläsningsgruppen, och då ska även min älskade pojkvän hänga på. Vilket innebär att vi sover här imorgon... vilket betyder att jag verkligen måste städa mitt rum. Man kan inte se golvet längre. Så jag lämnar er kära läsare (hur många kan ni vara, 2? 3? 1 och en halv?) för att umgås med min lilla röda dammsugare. Ni får ett litet gött citat som avskedsord, eftersom jag gillar goa citat. 


Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta. / Groucho Marx


Yours sincerely invisiblefrog