Anledningen till att jag hoppar från genusfrågan till att helt plötsligt dilla om grupptryck är för att jag tycker det finns en koppling mellan dem. Nämligen att man i dagens samhälle inte får stå ut. "Där har du fel grodan lilla" tänker ni kanske då. "Se på alla alternativa, punkarna, hårdrockarna, de med fyrkantiga stora glasögon etc. Visst vågar folk stå ut!" 

Jag hävdar faktiskt motsatsen.

När jag pratar om genusperspektivet är det framförallt att det ska vara en så tydlig skillnad mellan små flickor och små pojkar. Hur många föräldrar ger sin son dockor? Kläderna är också väldigt skilda åt. Byxkjolar, tights och rosa! Tänkte en enda utav er på en pojke när ni läste den meningen? Eller ska vi ta byggare bob, bilar och blått! Hur många kan med handen på hjärtat säga att de såg en liten flicka framför sig när de läste det? Föräldrar som inte är könsneutrala är absolut inte sämre föräldrar än någon annan. De har bara valt att inte låta sina barn sticka ut och på så sätt riskera att deras barn blir utsatta för påhopp av folk som inte vet bättre. Samhällets syn på vad som är flick- och pojkaktigt har inte ändrats och frågan är om den någonsin kommer att göra. Man kan skrika bäst man vill att man är könsneutral, ser man en pojke med kjol reagerar man. Okej, där blev det lite för mycket generalisering. VISSA skulle ha reagerat. Bättre så?

Om man då tittar på ungdomsgenerationen istället. I Göteborg idag kan du nästan se fler stilar än människor så hur kan jag ens våga tänka tanken att ingen vågar stå ut? Det jag menar är att det har blivit en motsatt effekt. När jag var liten så handlade det om att ha på sig samma som alla andra för att inte sticka ut, nu gäller det att ha en egen stil för att passa in. Klär man sig likadant som någon annan får man direkt missnöjda och himlande blickar. 

"Shit så oorginellt att inte stå ut utan klä sig precis som den där människan gjorde där borta. Vi är så mycket coolare för vi vågar stå ut"

Stå ut från vad? Det finns ju ingenting att stå ut från längre? 95 % (vill poängtera att detta inte är faktabaserat utan helt och hållet antaganden från min sida) av alla människor har en egen stil. Just NI (säg en grupp på fem pers) står inte ut. Problemet är att eftersom grupptrycket säger att man ska ha en egen stil, så har alla en egen stil. Vilket gör att de som står ut är de som tidigare var normen.


Jag skriver inte det här för att få folk att sätta på kjolar på sina söner eller byggarbetshjälmar på sina döttrar. Jag skriver inte det här för att jag vill att alla ska se likadana ut. Jag skriver det här för att visa mitt perspektiv i frågan. 

Förhoppningsvis klär ni era barn precis som NI vill och inte som samhället vill. 
Förhoppningsvis använder ni stilar som ni tycker om, oavsett om någon annan har likadana eller inte.

Varför måste allting vara så kategoriserat...

Yours sincerely invisiblefrog