Vad är meningen med livet?

Det var ungefär det vi satt och snackade om hela Filosofi A. Jag hade bara sovit 4-5 timmar inatt. Ni kan ju föreställa er hur tom i skallen jag var. Ungefär såhär:

"Öh... ja... meningen.... öh livet... öh...vad var frågan nu igen?"


Nu är det tre timmars håltimma innan Fysik B lektionen. Jisses vad taggad jag är... not. 


Jag har förresten insett att jag måste lära mig att hålla käften. Har alldeles för lätt för mig att öppna upp mig för i princip vem som helst. Sånt kan alltid komma tillbaka i efterhand. 

"Ursäkta, hur mycket är klockan"

"Du vet, när jag var liten så hånglade jag med en lyktstolpe"

"...va?"

"Fast lyktstoplen var otrogen, så jag började få problem med synen....blablablabla"

"...."

*Efter en halvtimmes ärlighet, gråt och skratt*

"Halv tre."

"Va?"

"Ja, klockan alltså"


Det där är ju inte så nyttigt. Tänk om det är någon viktig person som jag hindrar med mitt babbel. Typ en mattant som måste med ett expresståg för att ta sig ut till en skola där hamburgarna tagit slut. En hjälte liksom. Tror jag ska sikta in mig på mer oviktiga människor istället. Typ rånare.

"GE MIG PLÅNBOKEN, SUBBA"

"Du vet, förra veckan kallade en person mig subba. Jag blev jätteledsen och åt ett kg glass hemma framför tvn. Då blev jag tjock och då... blablabla"

*En halvtimme senare*

"Herregud jag klarar inte mer, HÅLL KÄFTEN"

"babbel, babbel, babbel"

*rånare tar upp mobilen han rånade från sitt förra offer och ringer polisen*

"Ni har jagat mig i ett halvår nu. SNÄLLA kom hit och rädda mig från den här grodjävelns tjatter"


Tänk om allting kunde gå till sådär. Då hade jag kunnat bli en superhjälte. "Talking frog"- pratar ihjäl skurkarna. Måste börja sy på en dräkt eller nåt.


Yours sincerely invisiblefrog