Sitter och lyssnar på fågelsången utanför. Verkar som att våren är påväg! Även om det var minus 11 grader inatt.


Jag har alltid älskat fågelsång. Eller ja okej där ljög jag. Jag har många söndagar klockan 6 på morgonen hatat den för att den sabbat min sovmorgon. Men för det mesta så älskar jag den i alla fall. Speciellt ett minne kommer alltid tillbaka när jag hör små fåglar kvittra.


När jag var liten bodde jag i Angered i Göteborg. Jag bodde i det gulligaste lilla radhuset och verkligen älskade mitt liv. Speciellt på våren. För då brukade jag alltid vakna av samma fågelsång och känna solens strålar värma de ställen av kroppen där täcket glidit undan natten innan. När jag fyllde 8-9 år (är inte helt säker på just åldern) så minns jag att jag älskade fågelsången mer än någonsin. Det var andra maj, solen sken och jag fyllde år. Jag kom hem från skolan, slängde snabbt in väskan i hallen och sprang sedan ut igen. Jag hade på mig den mest vidriga lilla spetsklänningen med blommor på, men det är helt onödig information. I alla fall så fanns det gungor som vätte mot den gemensamma parkeringen. Där satte jag mig och började gunga. För snart skulle pappa komma med bilen. Och då skulle det bli födelsedagsfirande!


Medan jag gungade sken solen något helt underbart, lukterna som är så specifika på våren kittlade mig i näsan och fågelsången lät hur vackert som helst. Och jag minns, att just i det ögonblicket, var jag som lyckligast.


Ta vara på de bra stunderna - de hjälper dig igenom de svåra



Yours sincerely invisiblefrog