Fågelkvitter
Sitter och lyssnar på fågelsången utanför. Verkar som att våren är påväg! Även om det var minus 11 grader inatt.
Jag har alltid älskat fågelsång. Eller ja okej där ljög jag. Jag har många söndagar klockan 6 på morgonen hatat den för att den sabbat min sovmorgon. Men för det mesta så älskar jag den i alla fall. Speciellt ett minne kommer alltid tillbaka när jag hör små fåglar kvittra.
När jag var liten bodde jag i Angered i Göteborg. Jag bodde i det gulligaste lilla radhuset och verkligen älskade mitt liv. Speciellt på våren. För då brukade jag alltid vakna av samma fågelsång och känna solens strålar värma de ställen av kroppen där täcket glidit undan natten innan. När jag fyllde 8-9 år (är inte helt säker på just åldern) så minns jag att jag älskade fågelsången mer än någonsin. Det var andra maj, solen sken och jag fyllde år. Jag kom hem från skolan, slängde snabbt in väskan i hallen och sprang sedan ut igen. Jag hade på mig den mest vidriga lilla spetsklänningen med blommor på, men det är helt onödig information. I alla fall så fanns det gungor som vätte mot den gemensamma parkeringen. Där satte jag mig och började gunga. För snart skulle pappa komma med bilen. Och då skulle det bli födelsedagsfirande!
Medan jag gungade sken solen något helt underbart, lukterna som är så specifika på våren kittlade mig i näsan och fågelsången lät hur vackert som helst. Och jag minns, att just i det ögonblicket, var jag som lyckligast.
Ta vara på de bra stunderna - de hjälper dig igenom de svåra
Yours sincerely invisiblefrog
Jag har alltid älskat fågelsång. Eller ja okej där ljög jag. Jag har många söndagar klockan 6 på morgonen hatat den för att den sabbat min sovmorgon. Men för det mesta så älskar jag den i alla fall. Speciellt ett minne kommer alltid tillbaka när jag hör små fåglar kvittra.
När jag var liten bodde jag i Angered i Göteborg. Jag bodde i det gulligaste lilla radhuset och verkligen älskade mitt liv. Speciellt på våren. För då brukade jag alltid vakna av samma fågelsång och känna solens strålar värma de ställen av kroppen där täcket glidit undan natten innan. När jag fyllde 8-9 år (är inte helt säker på just åldern) så minns jag att jag älskade fågelsången mer än någonsin. Det var andra maj, solen sken och jag fyllde år. Jag kom hem från skolan, slängde snabbt in väskan i hallen och sprang sedan ut igen. Jag hade på mig den mest vidriga lilla spetsklänningen med blommor på, men det är helt onödig information. I alla fall så fanns det gungor som vätte mot den gemensamma parkeringen. Där satte jag mig och började gunga. För snart skulle pappa komma med bilen. Och då skulle det bli födelsedagsfirande!
Medan jag gungade sken solen något helt underbart, lukterna som är så specifika på våren kittlade mig i näsan och fågelsången lät hur vackert som helst. Och jag minns, att just i det ögonblicket, var jag som lyckligast.
Ta vara på de bra stunderna - de hjälper dig igenom de svåra
Yours sincerely invisiblefrog
Målmedveten groda
Färsöker vara stark
Försöker kämpa emot
Men hur slåss man mot något
Där det inte finns bot?
Försöker kämpa emot
Men hur slåss man mot något
Där det inte finns bot?
Låt er inte luras! Grodan är inte depp *gör en handvolt rakt ner i sängen*. Det där var bara något jag skrev för en tid sedan och som jag kom och tänka på. Varför kom jag och tänka på det? Jo för ni förstår grodan hade en dröm!
Vad texten handlar om mer specifikt är ovidkommande, men man kan säga att jag just då tyckte livet var meningslöst och jag hade absolut inga mål överhuvudtaget.
Nu till drömmen. Jag gick i skolans korridor som om det var en helt vanlig skoldag. Skillnaden var att istället för böcker bar jag på en bebis. MIN bebis. MIN son. Jisses vad lycklig jag var. Alla mina klasskamrater sa typ "ååå vad sööööt", "han liknar dig" etc. Jag kunde till och med känna doften av honom.
Den absolut bästa drömmen i mitt liv. Lätt.
I alla fall, efter drömmen kom jag och tänka på texten som inledde inlägget. Jag skrattade. För visst har jag en mening med livet. Visst finns det, inte bara ett, utan flera mål. Ett av de viktigaste för mig är att få barn. Inte kanske precis här och nu, eller imån heller för den delen, men inom tio år.
Att ha mål i mitt liv ger mig lycka. Enligt aristoteles är det också det varje människa strävar efter under livet. Så jag uppmanar er att ha mål. Stora som små. Ett av mina största är att få barn, men det är jag villig att vänta med att uppfylla. Ett mindre mål är att njuta av glass. Det tror jag faktiskt att jag uppfyller nu på en gång.
Yours sincerely invisiblefrog
Vad texten handlar om mer specifikt är ovidkommande, men man kan säga att jag just då tyckte livet var meningslöst och jag hade absolut inga mål överhuvudtaget.
Nu till drömmen. Jag gick i skolans korridor som om det var en helt vanlig skoldag. Skillnaden var att istället för böcker bar jag på en bebis. MIN bebis. MIN son. Jisses vad lycklig jag var. Alla mina klasskamrater sa typ "ååå vad sööööt", "han liknar dig" etc. Jag kunde till och med känna doften av honom.
Den absolut bästa drömmen i mitt liv. Lätt.
I alla fall, efter drömmen kom jag och tänka på texten som inledde inlägget. Jag skrattade. För visst har jag en mening med livet. Visst finns det, inte bara ett, utan flera mål. Ett av de viktigaste för mig är att få barn. Inte kanske precis här och nu, eller imån heller för den delen, men inom tio år.
Att ha mål i mitt liv ger mig lycka. Enligt aristoteles är det också det varje människa strävar efter under livet. Så jag uppmanar er att ha mål. Stora som små. Ett av mina största är att få barn, men det är jag villig att vänta med att uppfylla. Ett mindre mål är att njuta av glass. Det tror jag faktiskt att jag uppfyller nu på en gång.
Yours sincerely invisiblefrog
You are beautiful no matter what
Så var utväxten färgad! Resultatet blev bra bortsett från några envisa fläckar i pannan och på kinden, men det finns ju fläckiga grodor så jag kommer nog inte stå ut allt för mycket.
Mitt efterlängtade anteckningsblock från flatebo har förresten kommit! Grodan gillar! Den är riktigt fin och kommer komma väl till pass det här året. Men mer om det senare.
Mitt efterlängtade anteckningsblock från flatebo har förresten kommit! Grodan gillar! Den är riktigt fin och kommer komma väl till pass det här året. Men mer om det senare.
"My presence will go with you. I'll see the journey to the end."
Det står ett bibelord längst ner på varje sida. Dumma kassa mobilkamera...
"God has made everything beautiful in its time."
"God has made everything beautiful in its time."
~ Ecclesiastes 3:11
Där har vi bevis nog för grodan att alla är vackra. Säger någon någonting annat ljuger de. DU är vacker oavsett vad du fått höra, oavsett vad någon påpekat, ja OAVSETT allt. Vill verkligen att alla förstår det, inklusive mig själv. Damn, we are all just freaking beautiful. Klart slut, end of story, peace.
Yours sincerely
Yours sincerely
