Ledig

Mattetentan igår ska vi inte tala om. 

Istället kan vi prata om att grodan äntligen har en hel ledig helg utan något plugg att se fram emot! WIIIE!


Jag och prinsen valde att lyxa till det igår kväll till middagen för att fira att vi överlevt en tentavecka.






Lite gottgott till mig.


Lite troll



Fläskfilé


Älskade klyftpotatis och sås <3


Jag längtar galet till jul förresten... IKEAs fel. Åå... jul <3


Yours sincerely invisiblefrog

Om IKEA säger så, måste det vara sant

Tog en paus från tentaplugget (har tentavecka just nu) igår och drog till IKEA tillsammans med prinsen, Emma och Marcus. Köpte köttbullar och matsalsbord (okej prinsen bjöd på köttbullarna) och kände mig riktigt vuxen och nöjd.

När vi kom ner till lagret och kassorna fick jag dock en smärre chock. Julgranar och pynt. ÖVERALLT.

Att de börjar med julpyntet nu redan i oktober, innan det ens varit den där fruktansvärda "klä ut sig göräckligt och snylta på grannens godis" tiden, innebär självklart bara en sak.


Julen ska börja firas redan nu. 


Och jag är inte sämre än att jag lyder IKEA. Så idag har jag tillsammans med en kopp cappucino och matteboken sällskap av julmusik. 









http://www.youtube.com/watch?v=BmfXYNPeamc&feature=related


Yours sincerely invisiblefrog




19 vs 33

Skulle gå från bussen hem till mina föräldrar i fredags. På vägen mötte jag ett gäng 12-14 åringar (svårt att avgöra nuförtiden), 5 killar och en tjej. Helt plötsligt vräker en av killarna ut sig.


"Ey är du Richards mamma"



Eh... ja... eller nja... eller nee.


Så vad tycker ni bloggläsare. Ser jag ut som en mamma med en son Richard?






För att ge ungdomarna, förlåt barnen, lite cred. Jag hade faktiskt klippt lugg. Och hade glasögon. Samt en röd kappa. Om det skulle göra någon skillnad. Förmodligen inte.


Tänka sig... jag som inte ens börjat pensionsspara än.


Yours sincerely invisiblefrog

Pictures - just because it's easier than letters

Hittade massa bilder som jag tog när jag och älskling var på promenad hemma hos hans föräldrar. Eftersom förra inlägget blev så långradigt kanske det här kan muntra upp de som faktiskt bara läser bloggar pga bilder. (You know who you are... oh wait... ni lär inte läsa det här).




Duck <3 Frog like duck. Named him Ernie.







Prinsen envisades med att jag skulle ta kort på den. 







Hade massa fler bilder men jag har inte hela kvällen på mig. Ska faktiskt käka kladdkaka nu. Väldigt viktigt uppdrag.


Yours sincerely invisiblefrog

Händelsefull lördag...

Gårdagen var... extrem kan man väl säga. 


I början var det precis som vilken lördag som helst. Jag och älskling dissade läxorna och drog in till Allum för att shoppa kläder, mat och godis. Hittade en väldigt fin klänning på HM.






Försökte leka modell. Misslyckades.

Strax efter den här bilden togs (självutlösare, yeah) tog hela min lördag en vändning. Vi skulle nämligen börja laga mat och jag flippade ut på några frysta potatisbullar som vägrade släppa varandra så tog en kniv... jag vet vad ni tänker. Detta kan inte ha slutat bra. 

Det gjorde det inte. Rätt igenom potatisbullarna och in i mitt finger försvann kniven och whoopidido skvätter det blod lite varstans. Jag erkänner direkt. Jag skret och grät som ett barn. Blev galet rädd och vid Merlins skägg vad det sved. Spolade av fingret (okej Johannes spolade av, jag stod mest och hade panik), lindade in det i hushållspapper och trodde att det skulle sluta blöda när som helst så satte på ett plåster. 

Tre timmar senare inser jag att jag blödit igenom plåstret och fortfarande blöder när vi ska byta det så blev smått tvingad in i bilen för att åka till en nattöppen vårdcentral (jag absolut HATAR sjukhus och dylikt). Fick träffa en underbar sjuksköterska i receptionen, sedan ännu en i ett rum med allt från gynstol och bår till någon ögonmojäng.

Måste påpeka att detta är enda tillfället jag kände att jag hade velat ha en Iphone och uppdatera på fb. Såg cool ut på båren liksom.

Sjuksköterskan ville att en läkare skulle titta på fingret eftersom såret verkade vara precis lite för djupt för att kunna tejpas ihop så där blev jag och älskling kvar. I två timmar. Klockan 01:00 kom fru läkare in, och därifrån började en halvtimmes-timmes (var helt borta vad gäller tidsuppfattning) ren och skär tortyr. 

  • Tortyr nummer ett: sköljer med sprit (inte dutta, verkligen häller ut en halv flaska eller något) men det visste jag att de skulle göra så bet bara ihop.
  • Tortyr nummer två: bedövningsprutan (inte en gång, fyra gånger) rakt in i såret.
  • Tortyr nummer tre: bedövningen fungerade inte när hon började sy
Låter inte så farligt eller? Låt mig säga såhär, jag är rätt bra med smärta. Jag kan oftast hålla masken väldigt bra och blunda mig igenom den. Men det här var något helt nytt. Har aldrig vad jag minns haft så ont. För att göra det ännu värre så gick de första tre stygnen upp strax efter läkaren hade gått så fick göra om hela processen från början.

När hon trädde igenom nålen för femte gången mådde jag galet illa och kände mig svimfärdig så de fick avbryta och jag lägga mig ner. Tror jag försvann någon sekund (alltså typ millesekund), är inte säker det är lite dimmigt, men när jag öppnade ögonen stod alla och glodde på mig. Höll andan och sa åt henne att sy det sista och försökte att inte börja gråta. 

Sen när allt var klart och jag trodde jag skulle få gå så visade det sig att jag skulle få en stelkrampsspruta med. Kan ju säga som såhär, det var som en sommarbris i jämförelse med tidigare smärta. 


He... det här blev ganska långt. Duktigt av er som orkat läsa! 







Får trösta mig med att jag nu har en legitim anledning att peka fuck you. Slipper dessutom disken en vecka. 


Dagens lärdom: Tänk till två gånger innan du använder kniv och snälla... snälla grodan.... skär inte på det stället på kroppen där sjukt många nerver finns, OKEJ?!


Yours sincerely invisiblefrog

Consider myself defeated

Matten. Du vann. Jag hatar dig. Hatar dig. HATAR DIG. 


Kemin. Dig hatar jag bara lite. Men det är långt ifrån kärlek.


Matlab. Jag kan inte ens beskriva min avsky för dig ditt värdelösa skitprogram. Gör mig en tjänst och försvinn från mitt liv. 







Skoltrött? Jag? Nejdå. 

Men Mia är. Något helt otroligt. Lite sådär att hon kände för att hälla kalciumkromat i ögonen under morgondagens EVIGHETSLÅNGA laboration (två labbar vid ett labbtillfälle). Men det gjorde hon inte. Tur det kanske. Eller kanske inte.



Yours sincerely invisiblefrog

Ledsen groda. Groda ledsen.




Herre hör du mig?
Herre ser du mig?
Herre vakar du över mina steg?

// Mia Lejon



Yours sincerely invisiblefrog

RSS 2.0