Händelsefull lördag...
Gårdagen var... extrem kan man väl säga.
I början var det precis som vilken lördag som helst. Jag och älskling dissade läxorna och drog in till Allum för att shoppa kläder, mat och godis. Hittade en väldigt fin klänning på HM.
Försökte leka modell. Misslyckades.
I början var det precis som vilken lördag som helst. Jag och älskling dissade läxorna och drog in till Allum för att shoppa kläder, mat och godis. Hittade en väldigt fin klänning på HM.
Försökte leka modell. Misslyckades.
Strax efter den här bilden togs (självutlösare, yeah) tog hela min lördag en vändning. Vi skulle nämligen börja laga mat och jag flippade ut på några frysta potatisbullar som vägrade släppa varandra så tog en kniv... jag vet vad ni tänker. Detta kan inte ha slutat bra.
Det gjorde det inte. Rätt igenom potatisbullarna och in i mitt finger försvann kniven och whoopidido skvätter det blod lite varstans. Jag erkänner direkt. Jag skret och grät som ett barn. Blev galet rädd och vid Merlins skägg vad det sved. Spolade av fingret (okej Johannes spolade av, jag stod mest och hade panik), lindade in det i hushållspapper och trodde att det skulle sluta blöda när som helst så satte på ett plåster.
Tre timmar senare inser jag att jag blödit igenom plåstret och fortfarande blöder när vi ska byta det så blev smått tvingad in i bilen för att åka till en nattöppen vårdcentral (jag absolut HATAR sjukhus och dylikt). Fick träffa en underbar sjuksköterska i receptionen, sedan ännu en i ett rum med allt från gynstol och bår till någon ögonmojäng.
Måste påpeka att detta är enda tillfället jag kände att jag hade velat ha en Iphone och uppdatera på fb. Såg cool ut på båren liksom.
Sjuksköterskan ville att en läkare skulle titta på fingret eftersom såret verkade vara precis lite för djupt för att kunna tejpas ihop så där blev jag och älskling kvar. I två timmar. Klockan 01:00 kom fru läkare in, och därifrån började en halvtimmes-timmes (var helt borta vad gäller tidsuppfattning) ren och skär tortyr.
Det gjorde det inte. Rätt igenom potatisbullarna och in i mitt finger försvann kniven och whoopidido skvätter det blod lite varstans. Jag erkänner direkt. Jag skret och grät som ett barn. Blev galet rädd och vid Merlins skägg vad det sved. Spolade av fingret (okej Johannes spolade av, jag stod mest och hade panik), lindade in det i hushållspapper och trodde att det skulle sluta blöda när som helst så satte på ett plåster.
Tre timmar senare inser jag att jag blödit igenom plåstret och fortfarande blöder när vi ska byta det så blev smått tvingad in i bilen för att åka till en nattöppen vårdcentral (jag absolut HATAR sjukhus och dylikt). Fick träffa en underbar sjuksköterska i receptionen, sedan ännu en i ett rum med allt från gynstol och bår till någon ögonmojäng.
Måste påpeka att detta är enda tillfället jag kände att jag hade velat ha en Iphone och uppdatera på fb. Såg cool ut på båren liksom.
Sjuksköterskan ville att en läkare skulle titta på fingret eftersom såret verkade vara precis lite för djupt för att kunna tejpas ihop så där blev jag och älskling kvar. I två timmar. Klockan 01:00 kom fru läkare in, och därifrån började en halvtimmes-timmes (var helt borta vad gäller tidsuppfattning) ren och skär tortyr.
- Tortyr nummer ett: sköljer med sprit (inte dutta, verkligen häller ut en halv flaska eller något) men det visste jag att de skulle göra så bet bara ihop.
- Tortyr nummer två: bedövningsprutan (inte en gång, fyra gånger) rakt in i såret.
- Tortyr nummer tre: bedövningen fungerade inte när hon började sy
Låter inte så farligt eller? Låt mig säga såhär, jag är rätt bra med smärta. Jag kan oftast hålla masken väldigt bra och blunda mig igenom den. Men det här var något helt nytt. Har aldrig vad jag minns haft så ont. För att göra det ännu värre så gick de första tre stygnen upp strax efter läkaren hade gått så fick göra om hela processen från början.
När hon trädde igenom nålen för femte gången mådde jag galet illa och kände mig svimfärdig så de fick avbryta och jag lägga mig ner. Tror jag försvann någon sekund (alltså typ millesekund), är inte säker det är lite dimmigt, men när jag öppnade ögonen stod alla och glodde på mig. Höll andan och sa åt henne att sy det sista och försökte att inte börja gråta.
Sen när allt var klart och jag trodde jag skulle få gå så visade det sig att jag skulle få en stelkrampsspruta med. Kan ju säga som såhär, det var som en sommarbris i jämförelse med tidigare smärta.
He... det här blev ganska långt. Duktigt av er som orkat läsa!
När hon trädde igenom nålen för femte gången mådde jag galet illa och kände mig svimfärdig så de fick avbryta och jag lägga mig ner. Tror jag försvann någon sekund (alltså typ millesekund), är inte säker det är lite dimmigt, men när jag öppnade ögonen stod alla och glodde på mig. Höll andan och sa åt henne att sy det sista och försökte att inte börja gråta.
Sen när allt var klart och jag trodde jag skulle få gå så visade det sig att jag skulle få en stelkrampsspruta med. Kan ju säga som såhär, det var som en sommarbris i jämförelse med tidigare smärta.
He... det här blev ganska långt. Duktigt av er som orkat läsa!
Får trösta mig med att jag nu har en legitim anledning att peka fuck you. Slipper dessutom disken en vecka.
Dagens lärdom: Tänk till två gånger innan du använder kniv och snälla... snälla grodan.... skär inte på det stället på kroppen där sjukt många nerver finns, OKEJ?!
Yours sincerely invisiblefrog
Dagens lärdom: Tänk till två gånger innan du använder kniv och snälla... snälla grodan.... skär inte på det stället på kroppen där sjukt många nerver finns, OKEJ?!
Yours sincerely invisiblefrog
Kommentarer
Trackback
