Jag har läst många debatter på internet i mina dar. Debatter om feminism, antifeminism, rasism, HBTQ-förtryck med mera. Något som jag alldeles nyligen fått upp ögonen för är vilka det egentligen är som syns och hörs i kommentarfälten. Om vilka maktstrukturer som gäller.

 

Vid debatter om feminism, jämställdism och antifeminism är det intressant att se vem som argumenterar. Fram för allt syns män spy galla över feminismen, genusvetenskapen och debatten om ordet hen. De känner sig påhoppade av feminister eftersom de inte märkt av att de har mer makt än kvinnor, menar att patriarikatet inte finns, anser att genuspedagogik är larv (flickor och pojkar är ju oliiiiiiiika, vi vill inte ha könsneutrala ´hens´) och att kvotering är det vidrigaste påhitt som någonsin korsat deras väg. Speciellt arga blir de när det talas om kvinnoproblem (men alla stackars männen då?!) eller när de tycker att kvinnor är svin för att de inte accepterar raggningsförsöken (jag är ju en snäll kille). 

 

Jag tycker det illustrerar hur blinda vi människor är för vår makt och våra privilegium gentemot andra. Det är obehagligt att bli konfronterad med att en är del av ett förtryck, oavsett om en är medveten eller omedveten om det. Som vit har jag en särställning mot icke-vita, som infödd svensk med svenskklingande namn har jag en särställning mot inflyttade svenskar med utländska namn, som vit och infödd svensk kvinna har jag en särställning mot icke-vita inflyttade kvinnor, o.s.v. Det här är inte något som gör mig till en ond människa. Jag lever helt enkelt i ett samhälle där vissa har mer makt och privilegium i livet än andra. Jag är med och upprätthåller förtrycket av mindre priviligerade grupper genom mina handlingar, ord och fördomar. Därför är det jätteviktigt att få upp ögonen för förtrycket en själv bidrar till eftersom det är först då, när en erkänner sin särställning, som det går att ha ett medvetet förhållningssätt för att motverka förtrycket. 

 

Har skrivit ihop en liten dikt om bland annat tvåkönsnormen. Enjoy.

 

 

 

Jag tror du missförstått det hela, ingen tänker radera. 

Vi vill öppna upp ramarna för alla, göra valmöjligheterna flera. 

Göra hål på fördomar så normbrytare inte behöver skämmas mera. 
Vi vill agera.

 

Säg mig, varför blir du så rädd för nya perspektiv?
Varför lägger du så mycket vikt på hur andra lever sitt liv? 

Varför är du med och skapar ett elakt och onödigt driv?
Sluta vara negativ. 

 

Kampen om acceptans av sexuell läggning och könsidentitet.

Är inte som du påstår en överdrivenhet. 

Snarare är det en ytterst förbannad nödvändighet.

 För de utan rättighet. 

 

För de som blir hotade, som får utstå spott och spe.

Som förväntas förneka den de faktiskt e'. 

Dölja sina identiteter så du slipper se. 

Försök att inse. 

De som dras till samma kön, de som är bisexuella. 

Är ingalunda annorlunda från de heterosexuella. 

Öppet elaka ord eller domar maskerade som snälla

Bara sluta gnälla.

 

De som känner sig som motsatsen till vad det mellan benen går att finna

Eller de som identifierar sig som varken man eller kvinna. 

De som hatas för sina försök att tvåkönsnormen övervinna. 
Låt hatet försvinna.

 

Rättfärdiga inte kränkningar med stöd i religiösa skrifter.

Eller med osanna och fördomsfulla andrahandsuppgifter. 

 Sluta tvinga oss att lyssna på dessa orala gifter.

 De är inga bedrifter. 

 

Dags att öppna ögonen och se din makt och privilegium.
Ditt och mitt förtryck som alltid äger rum.
Det är jobbigt att möta detta iskalla faktum.
Att en själv som är så snäll skulle förtrycka och vara dum.
Vi måste lära oss av misstagen och rabbla i absurdum.
Att när den förtryckta talar är det dags att vara stum. 

 

/ Mia Lejon 2014-02-26

 

 

 

Män har en särställning gentemot kvinnor. Heterosexuella gentemot homo- och bisexuella. De som följer normen gentemot de som går emot. Något av det viktigaste en kan göra som priviligerad är att helt enkelt backa i frågor som rör de förtryckta. Att hålla klaffen och låta de förtryckta komma till tals med sina känslor och erfarenheter utan risken att bli förminskade av dig (och mig). Det är inte den med makt som bestämmer agendan för vilka frågor som är viktiga eller onödiga att driva - det är den mindre priviligerade.

Själv ska jag tillbringa dagen med att öva på att hålla käften och lyssna (förutom på körövningen, ehe). Vilka är med mig?

 

Mia Lejon (alias invisiblefrog).

Ung kvinna, feminist, bisexuell, hårig, förtryckt och förtryckare. 

 

 

 

• Sleepover hos Conchiglia tillsammans med Dainty och två vovvar.
• Bastu och vin.
• Mat och melodifestivalen (yaaaay Panetoz <3 ).
• Godis och kaffe.
• Spökhistorier (nej vadå livrädd).
• Dela säng med en fisande hund. 

 

 

Dagen har varit fartfylld and full of farts på grund av lingonveckan. Gaserna och stockholms blodbad gjorde att min kropp skrek efter tröst och vem är jag att säga emot då. Därför har jag slösat bort pengar på både café och donuts tillsammans med den allmänt störda Lisa. 

 

På mindre än ett år har mitt liv kastats omkull, blivit underbart, kastats omkull, blivit underbart o.s.v. 

 

Motivationen till att blogga försvinner rätt snabbt när livets båt gör en sjösjuk av alla vågor upp och ner. Men hej på er i alla fall. Tänkte att det kanske hade varit lite mysigt med en liten uppdatering om vad som hänt förutom navelpillande och fisar. Är inte mysfis ett väldigt härligt ord förresten? En sån där varm, tyst och luktlös fis som avslutar fredagsmyskvällen? Mysfis är härmed mitt nya favoritord. 

 

1. Jag har äntligen lärt mig hur man flätar korghjärtan att hänga i julgranen.
   
   
   
2. Jag har flyttat in i min första EGNA lägenhet. 
   
   
   
3. Jag har fått mitt hår bortklippt, blonderat och rödfärgat. 
   
   
   
4. Jag har fått högsta betyg i alla kurser jag läst under höstterminen (BOYAAAH SUCK ON THAT BITCHES). Har även konstruerat den finaste lilla miniatyrstolen någonsin tillsammans med en klasskamrat. 
   
   
   
5. Jag har varit med i ett radioinslag på P4. 
   
   
   
6. Jag har blivit moster till den finaste lilla pöjken som någonsin snarkat i en livmoder. <3
   
   
   
7. Jag har fortfarande inte vunnit i fistennis över familjens hund. (Varför vill rumpan alltid fisa när man är på offentliga platser men aldrig när man anstränger sig hemma?)
   
   
   
8. Jag saknar finnar. De där i ansiktet alltså. Saknar de så mycket att jag ibland fantiserar om att klämma mina kompisars blemmor. (Säg inget till de dock. Det är ju skitpinsamt om det skulle komma ut). (Seriöst alltså, schhhhhhh). 
   
   
9. Aldrig förut har en enda person, spillt så mycket mat, på en så liten yta, under en så kort tid. Jag borde verkligen moppa golven.
   
   
   
10. Jag påstår inte att jag är rolig. Jag säger bara att jag inte träffat på en enda person än som inte skrattat åt mig.