Med snyggare hår och en packad resväska sitter jag och skrapar bort turkost nagellack från mina illa skötta naglar och väntar på att min pojkvän ska logga in på msn.


Han åkte iväg idag, hem till sina föräldrar, och jag åker iväg i morgon. Jag åker dock lite längre, nämligen till Estland. Det känns... spännande. Jag som inte varit utanför Sveriges gränser sedan jag var 11 år. Familjesemestrar slutade jag följa med på efter det och har istället agerat djurvakt när familjen dragit iväg till Finland, England, Tyskland och Turkiet. Men nu ska jag alltså åka och vet inte om jag borde vara glad eller livrädd.


Varför jag ska till Estland? För att jag ska åka med den ena av mina konfirmandgrupper. Där blev ju resan genast lite roligare. Skönare människor får man leta efter! Har ett litet smärre problem dock: min bibel får inte plats i väskan. Inte bra det du... jag ska ju föreställa en förebild för unga kristna. Hm får helt enkelt kasta bort mina skolböcker, typiskt. Jag som faktiskt hade tänkt plugga det här lovet, suck vad besviken jag blir. (Ironin som strålar ut från mig borde räcka tre varv runt planeten). 


Jag tror ni förstår att jag inte kommer kunna blogga när jag är borta - shit vad ska ni göra utan mig? 

- Överleva, KANSKE?