The moment before madness

Får jag lov att reagera såhär? Får jag lov att överhuvudtaget ta illa upp? Får jag lov att bli upprörd?

Det är som att jag sitter ensam i ett stort vitt rum. Left behind. Bortglömd, ratad och ovälkommen. Satt i en förvaringsbox för framtida användning. Utan någon ventilation som kan rena de desperata andetagen. Utan något fönster som kan värma upp min frysna kropp. Utan någon dörr att kunna fly igenom.


Är det jag som är onormal eller är det de på andra sidan som fattat världen fel?

"But she cries in the night, just trying to hold on. No one can hear her she's all alone. This little girl closes her eyes. All that she wants, is someone to love."



Skyller på för mycket filosofiplugg. Hjärnan brukar bli lite tossig då. Blev inte de flesta filosofer galna, begick självmord eller både och? Härlig kurs jag valt, don't you think?


Har en känsla av att det inte blir så mycket sömn i natt... blubbfisk också.



Yours sincerely invisiblefrog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0