Luciamardröm

Shit pommes är det redan lucia?! Jag har ju inte ens hunnit närma mig julkänslor...


Hade kemiskrivning igår och med lite (väldigt mycket) tur kanske jag lyckades få godkänt, återstår och se. Dags att ladda för mattetentan på torsdag.

På tal om tenta så sov min andra hälft över hos mig inatt (säger man så om natten som var?) och lyckades väcka mig vid 07:00 eftersom han har fysiktenta (lycka till käraste!). Jag gottade mig med att jag har sovmorgon och somnade om. 


Det borde jag verkligen inte ha gjort. 


Efter en rad märkliga drömmar där bland annat en präst städat min lägenhet och jag lagt mig raklång i en trappa kramandes en rosa dammsugare drömde jag något av det värsta jag någonsin drömt. 


Det slår mardrömmen om den 31 åriga mördarsnögubben i lördags och drömmen jag hade som barn när en man utan huvud bar iväg med mig i ett bibliotek. Anledningen till att den här drömmen var värre är simpel: den var äckligt verklighetstrogen så jag kunde inte fatta att det var en dröm förrän jag kallsvettig vaknade och kramade om min gosedjursapa Herr Nilsson (yeah, like I'm gonna stop having him just because I'm grown up).


Jag drömde att jag vaknade (bara det är ju intressant) av att stormen slet tag i min persienn och gjorde så den åkte fram och tillbaka. Det var kolsvart i lägenheten så jag tassade bort och tände lamporna i mitt stora (enda) rum. När jag lyckats stänga fönstret och persiennen lugnat sig satte jag mig vid datorn. 


Då märkte jag att skärmsläckaren var konstig. Typ konstiga figurer jag aldrig sett förut och inte kunde jag få igång så jag kom till min användare. Sedan utan förvarning "loggades" jag in på min användare och där var det precis världens kamp i ett spel mellan tydligen en tecknad jag och någon så läskig att jag inte vill tänka på det. Med det kom jättehög spooky musik samt att alla lampor släcktes. 


Efter att ha stängt av volymen på datorn och sprungit för att tända lamporna igen hör jag ett skitläskigt skratt komma från ingenstans och håller seriöst på att pissa på mig av rädsla. Självklart ville inte lamporna tändas och utan förvarning sattes volymen på min dator igång igen. Kan väl meddela att jag både grät och skrek. Sprang till min mobil för att ringa någon men den gick SÅKLART inte att få igång. Den paniken alltså. 


Tack och lov vaknade jag INNAN min riktiga kropp fick en hjärtattack. Nu ska jag lyssna på jullåtar och läsa roliga historier. Allt för att intala mig själv att det var en dröm... det var en dröm... det var en dröm.


En förbannat verklig sån med. 






Vad är den värsta mardröm ni har haft?



Yours sincerely invisiblefrog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0