Hon försöker springa ifrån mörkret men är fastkedjad i marken. Försöker få kontroll över andningen men luften är för kvav. Försöker blunda för reflektionen men bilden är inpräntad under ögonlocken. Försöker skrika av smärtan men ljud existerar inte. Hon ger upp. Ligger hopkurad på marken. Låter mörkret ta över henne helt och hållet.

Tolka det som ni vill. Jag tolkar det helt enkelt som att jag blev nöjd med det jag skrev för ett tag sedan, även om det är lite i det mörkaste laget (nej allt jag skriver har inte med mina känslor att göra). 




För att skriva något helt ointressant. Me vill ha candy. Typ. Nu.

Och jag vill bli liten igen. Typ. Nu.

Avslutning förskolan (ni vet året efter dagis?). Jag är apan i rosa klänning i mitten.

Borde väl tillägga att om någon på bilden mot förmodan skulle se detta och inte vill ha den där, säg till. Men jag skulle nog våga påstå att få människor skulle känna igen er. Vi var liksom 6 år. Möjligen 7. Äsch who cares, nu skriver jag mest för att fylla ut. 


Så. Ja. 


So long. 


Yours sincerely invisiblefrog