Kvack

Tro, hopp och kärlek

I regnet en liten flicka långsamt traskade
Hon var ensam, rädd och hon frös
Då en ekorre plötsligt henne överraskade
Hoppet om en vän inom flickan lös

Färden fortsatte, men nu med en vän
Kylan och rädslan fanns i hjärtat ännu kvar
En fotboll, ny, vid kanten fångade ögonen
Och en tro om ett hus genom henne far

Flickan gick framåt med en trygghet inuti
Kylan gjorde sig påmind, genom varje lem
Då plöstligt hörde flickan glädjen i ett skri
Mors kärleks famn värmde under vägen hem

// Mia Lejon 3/8-09


Inte för att det är något mästerverk direkt, men jag gillade den när jag skrev den och jag gillar den nu.


Nej jag har inget vettigt att skriva idag heller - därav dikten. Kan köra en sån där modebloggsak igen. Dagens hår och ansiktsbild:


Kvack. Bokstavligt talat.

Tycker det blev lite som en blanding av en gris och en anka. Tusan... jag som försökte se ut som en kamel. 



Nu ska jag forsätta vänstra mot min pojkvän med min grafritare. Den är så vacker.




Yours sincerely invisiblefrog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0