Sitter och pluggar om människans fysiologi. Satt i 7 timmar igår (eller okej... minus alla pauser blir det väl möjligtvis... två) och har ändå inte kommit längre än till fråga 67 av 200 instuderingsfrågor. Lovande right? 


Så nu ska jag nöta immunförsvar, hormonsystem och annan ointressant skit tills hjärnan blöder. Eller snarare tills klockan slår tre. För då skuttar jag på närmsta buss och drar iväg på äventyr. Ska först möta upp min kära konfirmand Rebecca, alias räkan, och sprida Guds kärlek innan gudstjänsten klockan fyra. 


Jag är nervös dock. För gissa vem som blivit ombedd att prata på gudstjänsten?


"Gudrun Schyman?"

Nej?

"Din fysiklärare Gudrun?"

Nej?

"Någon annan random Gudrun?"

NEJ?


Ännu en gång - ni gissar uselt och what's up with the name Gudrun? Nej grodan ska snacka inför församlingen. 


Jag borde inte vara nervös. Det här är det jag alltid brukar göra på konfirmandmötena, det är liksom my thing - grodans nisch.

Fast det här är annorlunda. Försök dra skämt som funkar på vuxna människor som flämtar av värmeslag i ett trångt församlingshem liksom. Känner att jag för en gång skull faktiskt borde FÖRBEREDA mig innan jag pratar. Annars brukar jag med lite (läs mycket) hjälp av Jesus improvisera fram något.


Så... ja. Hur ska detta sluta? Tänk om små grodor hoppar ut ur grodans mun och alla blir så förfärade att grodan blir förbjuden att återvända? Tänk om jag snubblar? Tänk om en fiskmås flyger rätt in genom det öppna fönstret och krockar med min gigantiska ba.... mitt gigantiska bakhuvud?