Point of no return.

Så var det gjort. Nu har jag skrivit kontrakt.

Det var inte så märkvärdigt egentligen. En namnteckning, något datum och en massa ointressant text.

Fast jag tog ett stort steg när jag skrev ner några tecken med bläck. Steget ut i vuxenlivet. Att flytta hemifrån. Borde jag inte känna någonting då? Glädje? Rädsla? Förväntan? Åtminstone lite nervositet? Jag borde göra det ja, men jag gör det inte. 

Jag känner ingenting. Inte ett skvatt. Jag vet inte om det är att det inte sjunkit in än, att min hjärna är okapabel till att förstå att jag inte bor hemma om två månader. Eller om det är för att jag redan har vant mig vid tanken såpass mycket att det inte verkar speciellt. 

Jag vet inte. Jag bryr mig egentligen inte heller. För nu är det gjort, och mer kan man inte göra åt det. Bara att gilla läget liksom. Crossed the point of no return.


Grodynglet som blivit vuxen groda.


För att sabba det dramtiska med inlägget vill jag meddela att jag just lagade mat åt mig och älskling. Pytt i panna och snitchel - glamouröst jag vet. Det smakade oglamouröst och menlöst. Perfekt beskrivning av grodan med andra ord.
Yours sincerely invisiblefrog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0