Rap. Alltså det där äckliga ljudet som kommer ur munnen efter en lyckad (eller misslyckad) måltid, inte den där coola musikmetoden när man pratsjunger awesome (eller oawesome).


Har just gjort en sjukt god lasagne tillsammans med älsklings Johannes, vill påpeka att jag gjorde 90 procent! Stolt groda. Ni kanske få smaka om ni frågar snällt och betalar en viss summa pengar (högst bjudande vinner - utgångspriset ligger på 50 000). 


Nu ska vi dra vidare på filmkväll hos Emma och Marcus! Kommer bli awesome, pardejt liksom höhö... (eftersom det går emot mina principer att göra en smiley i löpande text får ni en skriven smiley *blink med ena ögat som att någon kastat ris i det och le lite fånigt*).


Min pojkvän är lite lustig förresten. Han hade sin gitarr och letade inspiration. Istället för att då inspireras av den självklara vackra grodan i smutsigt hår som står och skriker på en ostsås som rinner över och bränner fast i kastrullen tar han en titt på lasagnereceptet framför honom. Helt plötsligt hör jag honom stämma upp i en vacker melodi sjungandes "Skala och hacka löken. Fräs den och stek den sen med köttfärsen. Tillsätt tomatpurén."




Inget konstigt alls. 




Yours sincerely invisiblefrog