Ligger just nu och lyssnar på musik med en filt omsorgsfullt lindad runt mina sönderbrända ben. Kom hem till götet för några timmar sedan och har inte gjort så mycket mer än att ligga och läsa bloggar samt gny av smärta varje gång jag rör mig. 

 

Dagen började med ett stopp så att jag kunde införskaffa skor med hela sulor (glömde skriva det igår men mina skor jag hade på mig under äventyret är nu så pajja de kan bli), blev ett par svarta sandaler som passar både min hårfärg och kapaciteten hos min plånbok. Drog sedan in på willys för att dels köpa färdkost och lunch till mig dels en present till min älskade pappa som fyllde år igår. 

Färdkost: Tom och Jerry kex. 
Lunch: Drickyoghurt.
Present: Hallon- och lakritsbåtar (innan ni säger att jag är snål borde ni beakta att det är hans favoritgodis).

 

Sedan ville tydligen Johannes också ha lunch så då styrde vi in hyrbilen på första bästa burger king och fixade det innan färden fortsatte till Ulricehamn. Där hade mina älskade föräldrar erbjudit sig att hämta upp oss strandsatta små äventyrare och då händer det konstigaste någonsin. 

Eller okej konstigt är kanske fel ord men verkligen ett sånt där tillfälle där man bara måste utbrista "skojar du eller" cirka fem gånger varannan minut. Det ringde i Johannes mobil och där meddelades det att hans skrothög till fordon var färdiglagat och att det bara var att komma och hämta den (efter att plåga plånboken först då). Toppen eller hur? Bara den lilla detaljen att mina föräldrar var så gott som framme vid Ulricehamn när telefonsamtalet kom och där gick vi från att inte ha något färdfordon till att ha två. 

Jag gjorde såklart det enda vettiga i den här situationen - åkte med föräldrarna. Deras bil har ju en fungerande AC. 

 

 

Snipp snapp snut så var äventyret slut.