Jag tror det jag tror - deal with it.

Kikade runt lite och ramlade över en gammal dikt jag skrev i gymnasiet efter att ha fått skit över min tro. Eftersom jag ändå inte har något vettigt att skriva kan jag lika gärna lägga ut den här. Enjoy. Eller enjoya inte. För mig kvittar det. 
 
Hur kan du tro på något som inte finns?
Varför kan du inte nöja dig med vetenskapen?
Idag finns det ändå inte någon som minns 
den där mytomspunna Jesus-krabaten. 

Acceptera att alla härstammar från apor.
Acceptera att det tar slut vid döden.
Acceptera att det inte är som du tror
att någon skulle påverka våra öden.

Ge oss bevis på att Gud existerar.
Mata våra hjärnor med svar.
Svar på hur man med händerna helar,
och hur man sjukdomar ur kroppen tar.

Jag har mina anledningar till min tro.
För mig räcker inte vetenskapen ord.
Att jag endast räknas som en ”jordbo”,
som med tiden kommer bli tillintetgjord.

Jag vägrar acceptera att jag inte är unik.
Att jag kommer försvinna tillslut.
Jag vägrar acceptera dödens problematik,
att jag kolar en slumpvis slutminut.
 
Jag kräver inte bevis om att min tro är inkorrekt.
Eller att ni ska upplysa mitt hjärta med kunskap.
Visa vilka mediciner som fungerar perfekt,
eller en värld där alla känner gemenskap.

Jag kräver ingenting förutom lite respekt.
Min tro ska jag inte behöva försvara.
Ni kanske helt enkelt vill ha en ursäkt,
då jag inte är som ni vill att jag ska vara?
 
// Mia Lejon 2010-10-20
 
 
Gamla snygga bilder får ni med. You are very welcome. 
 
Yours sincerely invisiblefrog

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0